ännu värre än igår. fan vad ont det gör
Jag orkar inte tänka på att han träffar andra. Jag mår så illa så jag vill bara spy. Min första tanke är att hitta någon att ersätta honom med. Det är så jag alltid har gjort. När jag är dumpad eller inte får den uppmärksamhet jag vill, då raggar jag upp någon. Ett bevis för att jag inte är så dålig som jag känner mig. Men sen mår jag ändå dåligt för när jag utnyttjat klart de här då vill jag inte se på dem mer och då måste jag hitta någon som kan ge mig en ännu större kick. Och funkar inte det då hittar jag någon som gör mig riktigt illa så jag känner mig precis som jag känner mig på insidan. Det är ett sånt sjukt beteende. Jag vill våga vara liten, våga vara svag, våga vara dumpad, våga känna mig ledsen och inte springa ifrån det och plåstra om mig med det ena och det andra. Men det är ett beteende. Jag vet inte hur man bryter det egentligen.
ont i hjärtat och riktigt illamående på stureplan
Nu är klockan snart 3. Jag har nyss kommit hem från att ha vandrat runt kring stureplan. Jag är så less på allt så jag kan spy. Alla dessa människor, all denna falskhet, fasader, alla leender, alla välkommen, alla ragg... Ändå kan jag inte hålla mig borta från det. Även om jag inte alls ville gå ut idag var det som ett tvång. Jag klarar inte av att vara ensam hemma. jag blir galen på mitt eget sällskap och tankar. Jag träffade mitt ex igår. Jag mår alltid dåligt en vecka efter varje sånt möte. Får sån ångest. I hans sällskap känner jag mig trygg och harmonisk. Själv känner jag mig bara tom. Jag känner inte igen mig själv längre. Han berättade att han har börjat träffa andra. Det hugger som knivar i mig av att veta det. Någon annan tjej kladdar på min fina kärlek. Jag må ha gjort samma sak hundra gånger, men för mig betyder det ingenting. Jag orkar knappt se på killar som personer längre, skulle jag göra det skulle jag bli sårad. Det går knappt att lita på någon, alla bara sviker, visar sig vara någon de inte är eller så ser de vilken hemsk människa jag är. Han älskar mig. Han klarar inte av att vara tillsammans med någon som mig, men jag vet att han älskar mig av djupet av sitt hjärta. Vår kärlek är vacker. Det här är bara fult. Fult fult fult. mitt missbruk är inte vackert. Bara smutsigt. Och utan honom känner jag mig också smutsig. jag har ingenting att falla tillbaka på. Ingenting som är riktigt viktigt. Verkligt.
Min ångest har verkligen växt sig starkare de senaste veckorna, och nu har även min hälsa börjat ta stryk. Jag klarade inte ens av att dricka alkohol idag. Jag går runt med ett ständigt illamående och en stor klump i hjärtat. Jag vill döva det med sex. Sex som ändå inte hjälper. Sex som är så fattigt att det är tragiskt. Men jag vet inget annat sätt. Det är min tragedi.
Idag träffade jag på en till sexmissbrukare. Men vi kallar det för nymfomani. Hon tänker lika som jag. Hon agerar på samma sätt som jag. Men hon har inte kommit så långt i det som jag. Jag hoppas för hennes skull att hon inte blir som jag. Men det går tyvärr nästan alltid bara åt ett håll. Nedåt. Då man slutar ha dåligt samvete över vad man gör mot sig själv och mot andra, då man hellre har sex för att få sina kickar än alkohol och droger. då man ljuger för sin omgivning om vem man egentligen är...
Jag är så trött på detta att jag kan spy. Detta är verkligen ett helvete. Fint på utsidan. Jag är vacker, jag har pengar, jag har en socialt bra bakgrund, jag har ett bra jobb, jag har fina kläder, jag känner rätt folk, men det saknas så mycket ändå. Självrespekt tex.
This week
Jag måste reda upp mitt liv. Allt går bara utför. Och jag måste sluta hänga med potensiella missbrukare. En ganska ny kompis frågade om jag ville hänga på till London för att ragga rika män. Jag avböjde. För mitt eget bästa. Jag vet att skulle jag börja försöka med det så skulle allt verkligen gå åt helvete. Jag får inte bli sjukare än så här. Jag får inte
Jag läste igenom mejllistan för slaa för första gången på ett halvår. Det var faktiskt rätt intressant att höra andras bekännelser. Jag borde nog läsa sånt mer, nu när jag inte går på möten. Jag får dåligt samvete varje vecka då det där smset piper till. Men nej jag vill inte gå. Det blir bara värre när jag hör människor prata om det på riktigt. Jag får bara en massa idéer. tips på hur jag blir ännu bättre på att klara mig undan
sexkarta
Det är rätt förnedrande jag vet. Men jag behöver bekänna. Allt i ljuset ni vet. Hoppas det hjälper.
bondage
hur många?
Jag hade sex med mitt ex i söndags och var på dejt i måndags som slutade med sex. Men inget sex är bra längre. Jag har inte haft ett enda bra sex sen jag träffade den här killen och han gav mig min första riktiga fontänorgasm. Ja må ha mycket sex men jag är också expert på att fejka. Jag har sammanlagt fått 3-4 orgasmer i hela mitt liv och det är riktigt illa.
Igår satte jag mig vid min dator och försökte tänka ut hur många jag faktiskt kan tänkas ha haft sex med. För jag fick frågan häromdan och jag blev helt ställd. Jag gissade på runt 15. Men när jag skrev ner snabbt de jag kommer ihåg var jag redan uppe i ett fyrtiotal, och då har det dykt upp minnesbilder efteråt också. Fan vad sånt kan ge ångest. Jag kommer inte ens ihåg namnet på dem alla. Vissa bara vart de bor. Om jag fick en karta över Stockholm skulle jag nog kunna ringa in halva stan.
Jag vill verkligen vara trogen nu. För så bra sex och så mycket ömhet och fantastisk dominans som jag får av den här killen vet jag är sällsynt. Varför ska jag offra det för något som jag vet är så mycket sämre? Jag vet att jag inte kommer få ut något av det andra, ändå kan jag inte sluta tänka på det. Det är som en instinkt. Idag är det fredag och jag vet att jag kommer gå hem med någon. Om jag inte åker hem och gömmer mig och inte slår på datorn förstås. Eller ringa till honom. Problemet är att jag bara blir ännu mer kåt och frustrerad av att höra hans röst. Den är så sensuell och kraftfull fast den altid viskar. Daaaamn varför ska sex ha sån kraft över mig?
artikel
en mycket intressant artikel som fanns i svd förut och har hjälpt mig identifira mig själv
fruktansvärd period
Jag vet att jag måste börja gå på mina möten igen, annars kommer jag sluta upp på psykakuten igen. Men det är också jobbigt att ta tag i. Och jag vet inte om jag är redo än, Svårt svårt. Sommar sommar
maj
Det finns en kille som jag tycker väldigt mycket om, en annan som jag älskar och en tredje som jag vill ha men aldrig kommer få. Ibland tänker jag på dem. Tänker att det är någon av dem jag träffar. På sistone har jag börjat dricka i samband med dessa möten. Annars går det inte., Jag har fortfarande något sorts samvete, eller så är det inte samvete utan något annat. Men känslor finns.
Jag har börjat fundera om jag gör det här för att jag inte får vara med de jag verkligen vill vara med. Att jag är rädd för känslan att känna mig dumpad och övergiven. Att jag är rädd för att inte vara åtrådd. Jag måste medge att det är något av kicken. Jag känner att jag har kontroll då, att jag har makt när jag kan få en kille så fruktansvärt kåt att han gör vad som helst. jag tycker om att förföra. Att klä upp mig och se hur män dreglar.
På väg till baren igår så satte det sig en jättesnygg indiekille mittemot mig på t-banan och började snacka. En sån kille man faktiskt skulle vilja dejta på riktigt och ha något seriöst med. Jag tror jag innerst inne längtar efter det.
aldrig nöjd..
Nu är det fredag. Förra fredagen var jag hemma. På lördagen fick jag dock panik av att bara sitta hemma. Hade dåligt självförtroende och kände att jag var i desperat behov av en kick så jag gick ut själv. Var förbi en bar och träffade på en arbetskamrat som jag följde med vidare tillsammans med några av hennes andra kompisar. Ibland kan jag verkligen bli så trött på hela stureplans konceptet. Ändå går jag dit. Jag är snobbmissbrukare. Jag håller mig borta från alla som inte bor inne i stan och som inte är snygga. Jag har ännu inte behövt förnedra mig på det sättet och tja det gör kanske att det är lättare att fortsätta. I mitt missbruk är jag en snobb. Jag får kickar av att bli avgudad för en timme eller två. Ibland undrar jag om det hade varit annorlunda om jag inte hade haft ett fördelaktigt utseende. Om jag inte fick vem jag ville ha. Skulle jag fortfarande missbruka då? Men det där är också en lögn. Jag får precis alla utom de jag verkligen vill ha. Och de jag inte får de MÅSTE jag ha. Men när jag får de tröttnar jag direkt. Då blir de riktigt motbjudande. Det är själva jakten som är spännande. Jag måste lida känslomässigt, plåga mig själv osv. Annars känner jag inte igen mig själv. Det är ju fan inte ett normalt beteende...
älska för mycket
Så här står det på baksidan och det tycker jag är en rätt bra sammanfattning av en kärleksmissbrukare:
Många kvinnor dras hela tiden in i olyckliga och destruktiva förhållanden med män. Sedan kämpar de för att få dessa dödsdömda förhållanden att fungera. Genom att älska mannen ännu mer. Varför?
Sedan:
När förälskelsen betyder smärta, då älskar man för mycket.
När ens samtal med nära vänner mest handlar om honom, hans problem, hans tankar, hans känslor, och nästan alla ens meningar börjar med "han" ... då älskar man för mycket
Jag älskar för mycket. Jag är fast i ett tankespöke som jag fruktar aldrig kommer lämna mig. Det var förra året jag träffade den här killen. Han är väldigt snygg, har ett bra jobb, kommer från en bra familj osv. Vi har träffats fram och tillbaka då och då i ett år. En riktig relation är omöjlig. Han är arbetsnarkoman. Han har aldrig tid. Men jag har förstått att det ligger något mer bakom. Kanske älskar han helt enkelt inte mig. Vi träffas bara hemma hos honom på skumma tider. Vi har aldrig gjort något utanför hemmets trygghet. Visst har vi lagat mat och tittat på tv osv men han verkar rädd för det här offentliga. Han ringer eller skriver ibland. Sen kan det gå veckor eller månader utan ett ord. Och jag bara sitter där och väntar. Jag går vidare med mitt liv. Gör andra saker. Träffa andra. Men tanken på honom. På det perfekta vägrar lämna mig. Det är som att jag bara måste ha det där. Trots att jag någonstans förstår hur dålig den här relationen är för mig.
Jag har också börjat förstå att det är just det här ouppnåeliga som drar mig. För en gång ringde han ovanligt mycket och ville ses och då fick jag panik och ville inte alls träffa honom. Jag förstår verkligen inte varför. Men jag förstår att det här inte är riktigt friskt...
Jag trodde förut att jag bara var sexmissbrukare men min terapeut berättade för mig att jag även är kärleksberoende. Jag har inte haft en enda sund relation. När jag träffar en snäll och bra kille då upplever jag honom som tråkig. Jag dras bara till män som inte kan älska mig tillbaka. Som är kalla, upptagna, för snygga, elaka. Som jag måste kämpa för. Jag vill förändra dessa killar. Jag vill älska de friska. Jag vill få dem att förstå att de behöver mig.
konsten att ljuga bra
Ok en uppdatering krävs:
Tro inte att jag har slutat skriva för att jag slutat missbruka. Nejdå. Inte på långa vägar. Well jag hade ett uppehåll på nästan en månad. Gick bara hem med någon kille från krogen. Småpotatis. Han var sämst i sängen dessutom. Kommer inte ens ihåg hur han såg ut. Men annars har jag faktiskt skött mig riktigt bra. Typ...
Ungefär så låter det i mitt huvud. Jag vill inte ens komma ihåg mina synder. Jag sopar de under mattan och glömmer bort att de hänt. Jag har inget samvete längre. Inte så att jag kommer ihåg någon av dem. Jag antar att en av de värsta sakerna med att vara missbrukare är att man blir en sådan duktig lögnare. Man vet precis hur man ska göra för att undvika att bli upptäckt. Jag har stenkoll på min omgivning. Lämnar inte ett spår. Inte en bild. Inte ett meddelande. Sedan jag sist blev upptäckt har jag blivit så sjukt duktig. Det är inget jag är stolt över. Tvärtom är det något jag riktigt skäms över för det får mig att tillfriskna saktare.
Igår träffade jag den äldre bankchefen igen. Det går alltid så snabbt. På en kvart plockar han upp mig. Han knullar mig. Jag suger av honom tills han kommer. Han piskar mig så det gör ont ända in i själen. Ändå är smärtan så fruktansvärt helande. Jag känner på något sätt som att jag botgör mina synder.
Jag går runt i hans lägenhet och tittar på allt. Hans liv. Han har två döttrar. Första gången vi träffades låg de och sov i rummet bredvid. Jag tror ingen skulle kunna gissa vad han pysslar med på sin fritid eller att han träffar en tjej som är tjugo år yngre än han själv.
Efter vi har haft sex brukar jag ligga i hans säng och titta på de nykemtvättade hugo boss kostymerna. Ibland när han tror jag sover och han har någon av sina telefonmöten inne i köket brukar jag öppna en av garderoberna och sätta på mig en av de där skjortorna. Jag känner mig så liten och oskyldig.
besvikelse
igår höll jag på att ramla dit igen
panik
snart kommer allt braka ihop..
Det känns som bara en tidsfråga innan jag kommer göra bort mig igen. Försöker fokusera på andra saker istället. Röker något fruktansvärt mycket sen jag bestämde mig för att sluta och vara duktig. Men så fort jag går utanför dörren så ser jag någon som jag vill snärja och bli utnyttjad av. Idag utanför 7eleven gick en man förbi och pratade om sadomasochism. Då var det kört. Nu sitter jag bara och tänker på hur gärna jag vill bli piskad och slagen av någon.
utkast
Jag vill vara nykter. Jag vill så gärna vara nykter. Ändå sitter jag här på 7eleven och kollar om någon av mina kontakter är online. Jag gjorde mig av med min dator för att jag INTE skulle göra det. Men det är ett missbruk. Det är SÅÅÅ svårt att hålla sig borta från det. Jag intalar mig själv att jag bara ska kolla en liten sak, men det går ju aldrig...
Jobbig dag
Idag har varit en riktigt påfrestande dag. Har sovit dåligt, har jobbat för mycket. Och jag har fått en massa sms från "min älskare"...
Kanske ska berätta lite bakgrundsfakta så att ni hänger med...
Hej jag heter... och jag är sexmissbrukare..
Jag har så länge jag kan minnas varit beroende och besatt av det manliga könet och sex. De senaste månaderna har jag dock insett att jag är missbrukare. Jag är missbrukare. Det börjar kännas bra att säga. Från början ville jag inte kännas vid det, men efter en rad händelser i somras och sen jag började gå på slaa möten så har jag börjat acceptera vem jag är. Det är befriande. Att sitta i en ring med en massa främmande människor och tömma ut alla möjliga hemskheter. Tufft det är det. Och nästan skrattretande. Hur overkligt det känns ibland!
Jag har alltså en älskare. Han är runt 30, sambo sedan ungefär 5 år tillbaka, jobbar som högt uppsatt chef på en stor bank och är helt sagolik i sängen. Hans enda fel är väl att han är en egoistisk ovetande sexmissbrukare som bedrar sin ovetande sambo. Aldrig i livet att jag skulle ta hem en sån kille, hade jag tänkt för ungefär ett år sedan. Nu skiter jag faktiskt blankt i det. Han må vara ett as men han ger mig vad jag vill ha och jag vill inte ha något mer, ändå. Förutom att han har en helt perfekt kuk (inte för stor, inte för liten) och att han verkligen vet hur man ska få en kvinna att njuta så besitter han den underbara egenskapen av att ha ett utseende som är så vackert att man vänder sig om när han går förbi. Oh yeah!
Anyway... Han är bra. Och han skickar flirtiga sms och vill ses. Jag kan inte stå emot, fast jag vill. Jag vill verkligen kunna säga nej. För.. Jag älskar min pojkvän. Ja ni hörde rätt, jag har pojkvän. Som är så underbar att jag knappt ens vill nämna honom i allt annat övrigt smutsigt här. Han är ren, vacker, trogen, älskar mig när jag ser helt trash ut på morgonen och när jag skriker åt honom. Han älskar mig även om han vet om mitt missbruk. Jag hatar det ibland.
