sexgalning

Jag blir så besviken på mig själv. Att jag aldrig lär mig. Att jag aldrig lär mig hur dåligt jag mår efter att ha träffat någon. Jag har ramlat tillbaka i mitt missbruk. Har träffat tre killar på bara några dagar. Det sliter något fruktansvärt. Jag känner mig så fruktansvärt smutsig. Vill bara stå i duschen i flera timmar och tvätta bort allt. Få det ogjort. Ändå gör jag det. Ändå kan jag inte låta bli. Inte ens när någon säger det är ok vi behöver inte göra något. Det är som ett tvång. Jag känner att jag måste ha sex. Bli utnyttjad. Bli knullad. Och jag bryr mig inte ett dugg om personerna. Kommer inte ens ihåg vad hälften av de heter. Och det finns ingen som jag vill träffa igen. Efter en gång är det tillräckligt. Jag känner mig så jävla äcklig!

Det finns en kille som jag tycker väldigt mycket om, en annan som jag älskar och en tredje som jag vill ha men aldrig kommer få. Ibland tänker jag på dem. Tänker att det är någon av dem jag träffar. På sistone har jag börjat dricka i samband med dessa möten. Annars går det inte., Jag har fortfarande något sorts samvete, eller så är det inte samvete utan något annat. Men känslor finns.

Jag har börjat fundera om jag gör det här för att jag inte får vara med de jag verkligen vill vara med. Att jag är rädd för känslan att känna mig dumpad och övergiven. Att jag är rädd för att inte vara åtrådd. Jag måste medge att det är något av kicken. Jag känner att jag har kontroll då, att jag har makt när jag kan få en kille så fruktansvärt kåt att han gör vad som helst. jag tycker om att förföra. Att klä upp mig och se hur män dreglar.

På väg till baren igår så satte det sig en jättesnygg indiekille mittemot mig på t-banan och började snacka. En sån kille man faktiskt skulle vilja dejta på riktigt och ha något seriöst med. Jag tror jag innerst inne längtar efter det.