sexgalning

Jag blir så besviken på mig själv. Att jag aldrig lär mig. Att jag aldrig lär mig hur dåligt jag mår efter att ha träffat någon. Jag har ramlat tillbaka i mitt missbruk. Har träffat tre killar på bara några dagar. Det sliter något fruktansvärt. Jag känner mig så fruktansvärt smutsig. Vill bara stå i duschen i flera timmar och tvätta bort allt. Få det ogjort. Ändå gör jag det. Ändå kan jag inte låta bli. Inte ens när någon säger det är ok vi behöver inte göra något. Det är som ett tvång. Jag känner att jag måste ha sex. Bli utnyttjad. Bli knullad. Och jag bryr mig inte ett dugg om personerna. Kommer inte ens ihåg vad hälften av de heter. Och det finns ingen som jag vill träffa igen. Efter en gång är det tillräckligt. Jag känner mig så jävla äcklig!

Det finns en kille som jag tycker väldigt mycket om, en annan som jag älskar och en tredje som jag vill ha men aldrig kommer få. Ibland tänker jag på dem. Tänker att det är någon av dem jag träffar. På sistone har jag börjat dricka i samband med dessa möten. Annars går det inte., Jag har fortfarande något sorts samvete, eller så är det inte samvete utan något annat. Men känslor finns.

Jag har börjat fundera om jag gör det här för att jag inte får vara med de jag verkligen vill vara med. Att jag är rädd för känslan att känna mig dumpad och övergiven. Att jag är rädd för att inte vara åtrådd. Jag måste medge att det är något av kicken. Jag känner att jag har kontroll då, att jag har makt när jag kan få en kille så fruktansvärt kåt att han gör vad som helst. jag tycker om att förföra. Att klä upp mig och se hur män dreglar.

På väg till baren igår så satte det sig en jättesnygg indiekille mittemot mig på t-banan och började snacka. En sån kille man faktiskt skulle vilja dejta på riktigt och ha något seriöst med. Jag tror jag innerst inne längtar efter det.

Jag har träffat en tjej rätt nyligen. Jag vet att hon är kärleksmissbrukare. Vi har inte pratat om det men jag märkte det direkt i sättet hon berättade om sina relationer. Hon är fortfarande ung, bara 19 år så jag tror inte själv hon är riktigt medveten om det. Men när jag tänker tillbaka hur jag själv var för ett par år sedan så insåg jag det nog inte heller. Framför allt hade jag inte ännu börjat utagera mitt sexmissbruk. Det började på allvar för ungefär 2-3 år sedan. Det är galet hur snabbt det kan gå egentligen.

Nu är det fredag. Förra fredagen var jag hemma. På lördagen fick jag dock panik av att bara sitta hemma. Hade dåligt självförtroende och kände att jag var i desperat behov av en kick så jag gick ut själv. Var förbi en bar och träffade på en arbetskamrat som jag följde med vidare tillsammans med några av hennes andra kompisar. Ibland kan jag verkligen bli så trött på hela stureplans konceptet. Ändå går jag dit. Jag är snobbmissbrukare. Jag håller mig borta från alla som inte bor inne i stan och som inte är snygga. Jag har ännu inte behövt förnedra mig på det sättet och tja det gör kanske att det är lättare att fortsätta. I mitt missbruk är jag en snobb. Jag får kickar av att bli avgudad för en timme eller två. Ibland undrar jag om det hade varit annorlunda om jag inte hade haft ett fördelaktigt utseende. Om jag inte fick vem jag ville ha. Skulle jag fortfarande missbruka då? Men det där är också en lögn. Jag får precis alla utom de jag verkligen vill ha. Och de jag inte får de MÅSTE jag ha. Men när jag får de tröttnar jag direkt. Då blir de riktigt motbjudande. Det är själva jakten som är spännande. Jag måste lida känslomässigt, plåga mig själv osv. Annars känner jag inte igen mig själv. Det är ju fan inte ett normalt beteende...

Håller på att läsa en bok som heter kvinnor som älskar för mycket av robin norwood. Fick den för något år sedan men kände inte att jag kunde läsa den då. Kanske för att jag inte ville se sanningen. Kanske för att varje sida känns väldigt jobbig och man drar upp precis allt gammalt.

Så här står det på baksidan och det tycker jag är en rätt bra sammanfattning av en kärleksmissbrukare:

Många kvinnor dras hela tiden in i olyckliga och destruktiva förhållanden med män. Sedan kämpar de för att få dessa dödsdömda förhållanden att fungera. Genom att älska mannen ännu mer. Varför?

Sedan:

När förälskelsen betyder smärta, då älskar man för mycket.
När ens samtal med nära vänner mest handlar om honom, hans problem, hans tankar, hans känslor, och nästan alla ens meningar börjar med "han" ... då älskar man för mycket

Jag älskar för mycket. Jag är fast i ett tankespöke som jag fruktar aldrig kommer lämna mig. Det var förra året jag träffade den här killen. Han är väldigt snygg, har ett bra jobb, kommer från en bra familj osv. Vi har träffats fram och tillbaka då och då i ett år. En riktig relation är omöjlig. Han är arbetsnarkoman. Han har aldrig tid. Men jag har förstått att det ligger något mer bakom. Kanske älskar han helt enkelt inte mig. Vi träffas bara hemma hos honom på skumma tider. Vi har aldrig gjort något utanför hemmets trygghet. Visst har vi lagat mat och tittat på tv osv men han verkar rädd för det här offentliga. Han ringer eller skriver ibland. Sen kan det gå veckor eller månader utan ett ord. Och jag bara sitter där och väntar. Jag går vidare med mitt liv. Gör andra saker. Träffa andra. Men tanken på honom. På det perfekta vägrar lämna mig. Det är som att jag bara måste ha det där. Trots att jag någonstans förstår hur dålig den här relationen är för mig.
Jag har också börjat förstå att det är just det här ouppnåeliga som drar mig. För en gång ringde han ovanligt mycket och ville ses och då fick jag panik och ville inte alls träffa honom. Jag förstår verkligen inte varför. Men jag förstår att det här inte är riktigt friskt...

Jag trodde förut att jag bara var sexmissbrukare men min terapeut berättade för mig att jag även är kärleksberoende. Jag har inte haft en enda sund relation. När jag träffar en snäll och bra kille då upplever jag honom som tråkig. Jag dras bara till män som inte kan älska mig tillbaka. Som är kalla, upptagna, för snygga, elaka. Som jag måste kämpa för. Jag vill förändra dessa killar. Jag vill älska de friska. Jag vill få dem att förstå att de behöver mig.