sexgalning

Ok en uppdatering krävs:

Tro inte att jag har slutat skriva för att jag slutat missbruka. Nejdå. Inte på långa vägar. Well jag hade ett uppehåll på nästan en månad. Gick bara hem med någon kille från krogen. Småpotatis. Han var sämst i sängen dessutom. Kommer inte ens ihåg hur han såg ut. Men annars har jag faktiskt skött mig riktigt bra. Typ...

Ungefär så låter det i mitt huvud. Jag vill inte ens komma ihåg mina synder. Jag sopar de under mattan och glömmer bort att de hänt. Jag har inget samvete längre. Inte så att jag kommer ihåg någon av dem. Jag antar att en av de värsta sakerna med att vara missbrukare är att man blir en sådan duktig lögnare. Man vet precis hur man ska göra för att undvika att bli upptäckt. Jag har stenkoll på min omgivning. Lämnar inte ett spår. Inte en bild. Inte ett meddelande. Sedan jag sist blev upptäckt har jag blivit så sjukt duktig. Det är inget jag är stolt över. Tvärtom är det något jag riktigt skäms över för det får mig att tillfriskna saktare.

Igår träffade jag den äldre bankchefen igen. Det går alltid så snabbt. På en kvart plockar han upp mig. Han knullar mig. Jag suger av honom tills han kommer. Han piskar mig så det gör ont ända in i själen. Ändå är smärtan så fruktansvärt helande. Jag känner på något sätt som att jag botgör mina synder.
Jag går runt i hans lägenhet och tittar på allt. Hans liv. Han har två döttrar. Första gången vi träffades låg de och sov i rummet bredvid. Jag tror ingen skulle kunna gissa vad han pysslar med på sin fritid eller att han träffar en tjej som är tjugo år yngre än han själv.
Efter vi har haft sex brukar jag ligga i hans säng och titta på de nykemtvättade hugo boss kostymerna. Ibland när han tror jag sover och han har någon av sina telefonmöten inne i köket brukar jag öppna en av garderoberna och sätta på mig en av de där skjortorna. Jag känner mig så liten och oskyldig.