rädslan

Jag är rädd. Så rädd så rädd. Jag önskar jag vågade säga det till någon. Jag önskar att jag hade den där tilliten kvar till någon så jag slapp bära all rädsla själv. Jag vet att jag är sjuk. Jag har sett märkena på min kropp under en tid nu. Vissheten finns där. Jag tror man ibland helt enkelt vet. Egentligen har det bara varit en tidsfråga. Det är ärftligt. Jag är en utsatt målgrupp. Så är det bara. Och läkarna de kan aldrig ge några raka besked. Jag är rädd för att dö. Sannolikheten att det går att bota är goda. Men tänk om. Jag är för ung! Det värsta är dock ensamheten. Att det inte finns någon som kan trösta mig eller vara det stöd som jag önskar att jag hade. Mitt sexmissbruk har tagit de jag älskat mest ifrån mig. Det kan jag aldrig ändra på

Kommentarer
Postat av: Anonym

Satt och kollade på slutet av en film som heter "en sexmissbrukares bekännelser". Tänkte ladda hem den men när jag googla kom din blogg upp. Trotts att jag sett så lite av filmen kände jag igen mig och ärligt talat.. jag blev livrädd! Allt stämde!



Har suttit och lusläst din blogg och herregud.. även om mitt problem, som jag nu insett att jag har nu, inte är lika stort som ditt så är jag sjukt tacksam över att du skriver om det här. Nu kanske jag kan ta tag i mig själv innan det är försent. Det är din förtjänst isf!



Det började när det tog slut med mitt ex för tre år sen. I 3 år har jag gjort saker och haft sex med killar som jag egentligen inte vill vara med. Varje nyår har jag sagt att jag ska sluta göra saker som jag egentligen inte vill, jag ska sluta vara elak mot mig själv. Ett löfte som jag har brutit varje gång.



Jag har låtit dem övertalat mig och jag har trott att om jag kanske gör det här så tycker han om mig. Aldrig är det någon som har velat ha något annat än sex. Jag har insett att de inte vill mer rätt snart, men när jag väl har gjort det har jag tänkt att nu har jag redan legat med han några gånger så nu gör det inget om jag gör det igen. Jag kan vara med honom tills jag träffar någon annan... och nästa... nästa ska jag vänta med. Har det hänt? NEJ... nu "dejtar" jag en som har flickvän. Det är helt emot mina principer men ändå kan jag inte bry mig.



Vet inte om du bryr dig om vad jag skriver nu men jag har ingen som jag vågar berätta det här för... så jag var helt enkelt tvungen att skriva för du kan förstå bättre än någon annan. Och jag tackar dig från djupet av mitt hjärta. Jag kommer ha dina ord i bakhuvudet och hoppas att de kan göra mig stark att säga nej nästa gång!

2010-12-18 @ 14:09:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0