bekräftelsebehov

jag inser hur mycket av min tid som faktiskt går åt till att söka uppmärksamhet. nu får jag extremt mycket uppmärksamhet från honom men det tycks aldrig räcka till. ibland känns det som att han inte ser mig längre. vi har blivit vardag. han har ett annat liv där jag inte är delaktig. han har sina vänner (som till mestadels är tjejer) och har inte tid att umgås med mig hela tiden. jag förstår det. det måste vara så. men jag blir som besatt. jag måste ha hans uppmärksamhet. jag vill att det ska vara mig han tänker på. mig han åtrår. jag vill att det ska vara jämnt så som i början då han inte kunde tänka på något annat. då vi inte kunde vara någonstans. inte gå på bio utan att ha sex. inte gå och fika utan att ta på varandra. då var allt spännande. nu är allt bara vanligt. han ser inte ens om jag sätter på mig snygga underkläder eller lockar håret eller sätter på mig extra höga klackar. resultatet blir att jag ser mig om på t-banan efter andras blickar. jag vet att jag inte ska. jag försöker gå emot mina naturliga instinkter men det är svårt. jag vill bara att han ska se mig hela tiden!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0