tillit och mer problematik

Vilken oerhört seg dag. Klockan är halv tre och jag ligger fortfarande kvar i sängen. Pratade med mitt ex igår och fick värsta gråtattacken. Det är bara med honom som jag överhuvudtaget kan gråta normalt och visa mina svagaste sidor. Det säger kanske en hel del. Jag har svårt att riktigt lita på människor. Jag kan lita på dem till en viss del. Jag kan lita på dem till den grad att jag tror att de inte ska skada mig. Men att ta människor in i sitt djupaste innersta med alla hemligheter, alla skam och alla svagheter det händer inte så ofta. Jag är rädd för att de ska skada mig. För att de ska ta något ifrån mig. Det har hänt förut och jag är livrädd för att vara med om det igen.

Jag är expert på att centrera allt vid andra. Som jag skrev i ett tidigare inlägg. Jag måste lära mig att känna efter vad jag själv känner också. Att vara ärlig mot mig själv. Jag träffade en kille för några veckor sen som jag nästan kände mig tvingad att tycka om. Egentligen gav han mig lite obehagskänslor. Han ställde många krav osv och jag tyckte han var ful. Jag brukar normalt inte lyssna på vad andra säger för jag vet att alla prioriterar så olika och har olika smak osv. Men nu lät jag mig påverkas av andra. De sa att han var ett riktigt kap, att han hade bra smak, att han var stabil, trygg, att han var precis vad jag behövde. Och något inom mig reagerar starkt när någon nämner ordet kap. Jag måste bara snärja alla bra kap. Jag vill också ha!

I grund och botten drömmer jag om att bli tagen med storm, att bli så kär och hitta så rätt att jag blir räddad ifrån alla mina dåliga beteender. I min drömvärld slutar jag missbruka fullt ut så fort det händer. Men jag vet att jag egentligen bara ljuger för mig själv. Det funkar inte så i det verkliga livet. Det spelar ingen roll hur mycket man älskar någon. Förr eller senare kommer det en dålig stund och då rycker instinkten att missbruka in. Det är likadant för en alkoholist, även om det handlar lite mer om kemiska substanser. Men det är också vanor. Jag är inte expert på ämnet men jag har förstått en del av problematiken i det här missbruket. En alkoholist kan bestämma sig för att inte dricka en till droppe i hela sitt liv och klara det. Men kan en sexmisbrukare sluta helt med sex? Nej jag tror inte det. Och jag tror inte det är nyttigt. Jag tror att sex på rätt sätt med rätt person är något helt fantastiskt. Så det svåra är att lära sig skillnaden...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0