sexgalning

För att svara på en tidigare kommentar. Jag har varit kärleksmissbrukare så länge jag kan minnas. Jag undrar om jag kanske är född med detta beteende. Har alltid strävat efter mäns uppmärksamhet. Sexmissbrukare har jag varit så länge som jag haft sex. Men bunden och helt kontrollerad av mitt missbruk har jag varit i lite mer än ett och ett halvt år. Då var jag otrogen för första gången i mitt liv och sen dess har det bara blivit värre och värre. Jag har i perioder kunnat styra mitt missbruk. Tex första halvåret jag var tillsammans med min pojkvän. Då var jag så kär att jag inte tänkte på någon annan. Men så fort det börjar bli problem och jag känner mig osäker osv då hamnar jag åter igen i missbruket. Därför jag heller inte haft några längre fungerande förhållande innan det. Så fort jag velat ha sex med någon annan har jag gjort slut.

Jag är rätt övertygad om att det i grund och botten handlar om min egen osäkerhet och rädsla. Den starka viljan som gör vad som helst för att bli åtrådd. Men sen finns det också en annan viktig faktor. Jag är nymfoman. Jag älskar sex och vill även i ett förhållande ha sex hela tiden. Får jag inte det blir jag frustrerad och på riktigt dåligt humör. De flesta män vill faktiskt inte ha sex så mycket. Det är en myt!

Sen kom frågan vad jag skulle vara beredd att göra för att bli frisk. Och jag måste ärligt talat säga att jag inte vet. Jag vet heller inte om jag är redo. Hela den processen gör mig livrädd. När vet man egentligen när man är redo?