stressat hjärta och filmkväll. själv
Ok så här är det. Varje gång jag börjar känna något för någon person så får jag panik. Det känns jättebra i några timmar men sen komer paniken och jag blir livrädd. Jag är nog egentligen rätt rädd för kärlek. Jag är rädd för att tappa kontrollen, och jag är rädd för att bli besatt och beroende. När jag har sex med killar så är det inte likadant. Jag tror att jag medvetet väljer killar som jag vet inte kan komma åt mig. Inte längst inne iallafall, där det räknas. Det blir bara sex. De kan få min kropp men inte min själ, mitt hjärta, mitt psyke. Det blir personligt men ändå opersonligt. I am safe.
Men idag går jag runt med jättemycket panik. Jag undrar varför han inte ringer. Jag tänker på de små sakerna han gjorde och inte gjorde i morse. Vad det betyder och inte betyder osv. Jag tänker på de sakerna han sa om min kropp. Jag tänker på om han tyckte sexet var bra. Jag tänker på om han verkligen tyckte jag var värd allt det där. Jag undrar om han är seriös. om han kommer att ringa igen. Jag undrar vad han egentligen vill ha
Som ni märkte på slutet handlar det ganska mycket om honom och vad han vill/ tycker/ känner. Så är kärleksmissbruk. Så jag antar att jag hamnat där igen. Det är ett mönster. Jag vill få de svåra, bra killarna på kroken. Jag vill att de ska vilja ha mig så mycket att de blir snurriga. Det är det mesta jag tänker på. Hur ska jag vara för att han ska fastna. Tyvärr tänker jag mycket så och glömmer bort att tänka på vad jag själv tycker/känner/vill.
Jag sitter hemma ikväll själv. Jag orkade inte gå ut idag heller. Jag tänker så där mycket att jag blir halvt sjuk. Jag visste det. Det blir alltid så här när jag träffar någon som jag själv känner mig intresserad av. Jag blir besatt, kan inte tänka på annat. Jag sitter vid telefonen och väntar på att han ska ringa. Och gör han inte det kommer jag att känna mig avspisad. Och då känner jag ett väldigt starkt tvång att missbruka för att få bort den förödmjukande känslan av att inte vara åtrådd.
Jag vill också skriva tack till er som läser min blogg och ni som har kommenterat. Utan er skulle jag inte orka skriva så mycket. Jag ska försöka skaffa mig en mejladress snart så att ni som vill kan adda mig. Det är alltid lättare om man är flera som kämpar med sitt missbruk eller för att inte falla tillbaka
Men idag går jag runt med jättemycket panik. Jag undrar varför han inte ringer. Jag tänker på de små sakerna han gjorde och inte gjorde i morse. Vad det betyder och inte betyder osv. Jag tänker på de sakerna han sa om min kropp. Jag tänker på om han tyckte sexet var bra. Jag tänker på om han verkligen tyckte jag var värd allt det där. Jag undrar om han är seriös. om han kommer att ringa igen. Jag undrar vad han egentligen vill ha
Som ni märkte på slutet handlar det ganska mycket om honom och vad han vill/ tycker/ känner. Så är kärleksmissbruk. Så jag antar att jag hamnat där igen. Det är ett mönster. Jag vill få de svåra, bra killarna på kroken. Jag vill att de ska vilja ha mig så mycket att de blir snurriga. Det är det mesta jag tänker på. Hur ska jag vara för att han ska fastna. Tyvärr tänker jag mycket så och glömmer bort att tänka på vad jag själv tycker/känner/vill.
Jag sitter hemma ikväll själv. Jag orkade inte gå ut idag heller. Jag tänker så där mycket att jag blir halvt sjuk. Jag visste det. Det blir alltid så här när jag träffar någon som jag själv känner mig intresserad av. Jag blir besatt, kan inte tänka på annat. Jag sitter vid telefonen och väntar på att han ska ringa. Och gör han inte det kommer jag att känna mig avspisad. Och då känner jag ett väldigt starkt tvång att missbruka för att få bort den förödmjukande känslan av att inte vara åtrådd.
Jag vill också skriva tack till er som läser min blogg och ni som har kommenterat. Utan er skulle jag inte orka skriva så mycket. Jag ska försöka skaffa mig en mejladress snart så att ni som vill kan adda mig. Det är alltid lättare om man är flera som kämpar med sitt missbruk eller för att inte falla tillbaka
Kommentarer
Trackback