funderingar kring behandling osv
Idag ska jag börja ett nytt jobb. Eller snarare andra dan men idag är det mer press för det är nu det gäller. Om jag får stanna kvar eller inte. Jag är livrädd för det är egentligen ett jobb som är lite för överkvalificerat för mig. Och så är en av cheferna ett gammalt ragg. Men med tanke på hur många jag faktiskt träffat vid det här laget så känns det som det är så lite överallt. Alltid finns där någon. Ibland är Stockholm väldigt litet.
Min panik börjar avta lite. Hade helt glömt bort att dejten skulle åka iväg på jobb och annat i helgen. Så jag var paranoid i onödan. Alltid denna misstänksamhet.
Jag vill börja gå på möten igen. Men jag känner aldrig att jag har tid. Och så är de alltid när jag jobbar. Brukade gå på kvinnomöten på söndagar men då jobbar jag nästan alltid eller är bortrest eller upptagen med annat. Funderar på att testa sådana här onlinemöten någon gång. Någon som har någon erfarenhet av det?
Sen vet jag inte om jag är redo än. Min vän som har gått i behandling säger att det inte är någon egentlig idé att börja med steg och sånt förrän man känner sig helt redo. Att man måste vara 100 % motiverad. Jag vet inte om jag är det. Jag tror att en del av mig fortfarande tycker om att missbruka och förstöra för mig själv.
Jag skulle vilja ha kontakt med beroendekliniken igen. Förra året då min pojkvän kom på mig fick jag någon sorts psykos och panikångest och vi åkte in på psykakuten. Det var på den tiden då jag fortfarande gick i terapi. Då skickade de en remiss till den här kvinnan på beroendestället som var jättebra. Tyvärr tappade vi kontakten och när man ringer dit och försöker fixa en ny tid så säger de att man måste ha en ny remiss. Men eftersom jag har slutat gå på terapin så känns det väldigt omständigt. Jag vet inte om jag vill tillbaka dit heller. Min terapeut sa att han inte kunde hjälpa mig eftersom min depression och min ångest är för mycket relaterat till mitt missbruk. Alltså att jag främst behöver behandling mot det. Komplicerat minst sagt. Hur har ni fått behandling? Har ni bekostat det själv eller har ni fått det av jobb eller socialen? Det ska tydligen vara väldigt dyrt och min vän har riktigt höga skulder nu och tycker inte egentligen att det hjälper