bekännelser del 2

Kapitel 2, maj 2008:

Jag vet inte hur många killar jag försökt inbillat mig själv att jag tycker om. De flesta har jag inte ens känt något för men ändå försökt. Jag har gett det mesta en chans. Jag har nästan lyckats manipulera mig själv att tro på det. Jag har försökt förstå varför jag alltid får panik den andra eller tredje veckan jag dejtat någon men jag har trott att jag bara varit rädd för förhållanden. Kanske ligger det något i det. Efter andra eller tredje veckan börjar det bli seriösare och det har skrämt mig. Men jag har också förstått att det är för att jag aldrig varit riktigt kär. Då kan man inte ens lura sig själv. När jag träffade mitt ex kände jag aldrig den där illamående paniken. Jag väntade och väntade men den kom aldrig där. Det gjorde mig en aning fundersam. Andra säger att man vet att man är kär när man känner en dragning till någon. Men den känslan litar jag inte på längre. Jag har känt attraktion och dragning för många i mitt liv. Någon vecka. Sen mår jag illa så fort jag ser personen. Försöker rymma. Gör vad som helst för att slippa människan. För mig är det inga bra kriterier att gå efter. Men när de där illamåendekänslorna inte kom och jag fortfarande kände mig glad och pirrig i kroppen när jag umgåtts med honom ett tag då började jag förstå att det här var något helt annat. Det kändes som att hitta hem samtidigt som man aldrig ville sluta få reda på mer om honom. Man vill ha mer mer mer. Jag blev helt besatt. Jag såg inga andra. Jag fortsatte mina backupplaner ett tag och vid svåra dagar ramlade jag tillbaka ibland i självförtroende sökandet. Men annars var jag väldigt offensiv mot omvärlden. Jag ville inte ha någon annan. För mig var han allt jag någonsin ville ha. Sen vet ni ju hur det gick... 

2009: Ja inte ens detta klarade jag. Att hålla mig till någon som jag verkligen älskade. Mitt missbruk förrådde mig.

Kommentarer
Postat av: Danne

Hej och tack för allt du skriver, jag vet precis hur det känns och hur du känner, jag har varit där själv. Som du vet så finns hjälp att få, det gäller bara att innerst inne vilja bli frisk och våga bli frisk. Det låter som om du kanske skulle se dig om efter ett annat jobb till att börja med. Jag och min sponsor kommer inom kort att starta upp ett SA möte onsdagar kvälls tid, det skulle vara en bra start för dig att komma på något sådant. SLAA är bra med dom jobbar inte efter "stora boken" och använder sig inte av dom tolv stegen så som man borde för att få ett snabbt tillfrisknande. Kämpa på, jag tror på dig, det gör Gud också.



2009-08-17 @ 08:24:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0