sexgalning

Jag har träffat en tjej rätt nyligen. Jag vet att hon är kärleksmissbrukare. Vi har inte pratat om det men jag märkte det direkt i sättet hon berättade om sina relationer. Hon är fortfarande ung, bara 19 år så jag tror inte själv hon är riktigt medveten om det. Men när jag tänker tillbaka hur jag själv var för ett par år sedan så insåg jag det nog inte heller. Framför allt hade jag inte ännu börjat utagera mitt sexmissbruk. Det började på allvar för ungefär 2-3 år sedan. Det är galet hur snabbt det kan gå egentligen.

Nu är det fredag. Förra fredagen var jag hemma. På lördagen fick jag dock panik av att bara sitta hemma. Hade dåligt självförtroende och kände att jag var i desperat behov av en kick så jag gick ut själv. Var förbi en bar och träffade på en arbetskamrat som jag följde med vidare tillsammans med några av hennes andra kompisar. Ibland kan jag verkligen bli så trött på hela stureplans konceptet. Ändå går jag dit. Jag är snobbmissbrukare. Jag håller mig borta från alla som inte bor inne i stan och som inte är snygga. Jag har ännu inte behövt förnedra mig på det sättet och tja det gör kanske att det är lättare att fortsätta. I mitt missbruk är jag en snobb. Jag får kickar av att bli avgudad för en timme eller två. Ibland undrar jag om det hade varit annorlunda om jag inte hade haft ett fördelaktigt utseende. Om jag inte fick vem jag ville ha. Skulle jag fortfarande missbruka då? Men det där är också en lögn. Jag får precis alla utom de jag verkligen vill ha. Och de jag inte får de MÅSTE jag ha. Men när jag får de tröttnar jag direkt. Då blir de riktigt motbjudande. Det är själva jakten som är spännande. Jag måste lida känslomässigt, plåga mig själv osv. Annars känner jag inte igen mig själv. Det är ju fan inte ett normalt beteende...