sexgalning

Håller på att läsa en bok som heter kvinnor som älskar för mycket av robin norwood. Fick den för något år sedan men kände inte att jag kunde läsa den då. Kanske för att jag inte ville se sanningen. Kanske för att varje sida känns väldigt jobbig och man drar upp precis allt gammalt.

Så här står det på baksidan och det tycker jag är en rätt bra sammanfattning av en kärleksmissbrukare:

Många kvinnor dras hela tiden in i olyckliga och destruktiva förhållanden med män. Sedan kämpar de för att få dessa dödsdömda förhållanden att fungera. Genom att älska mannen ännu mer. Varför?

Sedan:

När förälskelsen betyder smärta, då älskar man för mycket.
När ens samtal med nära vänner mest handlar om honom, hans problem, hans tankar, hans känslor, och nästan alla ens meningar börjar med "han" ... då älskar man för mycket

Jag älskar för mycket. Jag är fast i ett tankespöke som jag fruktar aldrig kommer lämna mig. Det var förra året jag träffade den här killen. Han är väldigt snygg, har ett bra jobb, kommer från en bra familj osv. Vi har träffats fram och tillbaka då och då i ett år. En riktig relation är omöjlig. Han är arbetsnarkoman. Han har aldrig tid. Men jag har förstått att det ligger något mer bakom. Kanske älskar han helt enkelt inte mig. Vi träffas bara hemma hos honom på skumma tider. Vi har aldrig gjort något utanför hemmets trygghet. Visst har vi lagat mat och tittat på tv osv men han verkar rädd för det här offentliga. Han ringer eller skriver ibland. Sen kan det gå veckor eller månader utan ett ord. Och jag bara sitter där och väntar. Jag går vidare med mitt liv. Gör andra saker. Träffa andra. Men tanken på honom. På det perfekta vägrar lämna mig. Det är som att jag bara måste ha det där. Trots att jag någonstans förstår hur dålig den här relationen är för mig.
Jag har också börjat förstå att det är just det här ouppnåeliga som drar mig. För en gång ringde han ovanligt mycket och ville ses och då fick jag panik och ville inte alls träffa honom. Jag förstår verkligen inte varför. Men jag förstår att det här inte är riktigt friskt...

Jag trodde förut att jag bara var sexmissbrukare men min terapeut berättade för mig att jag även är kärleksberoende. Jag har inte haft en enda sund relation. När jag träffar en snäll och bra kille då upplever jag honom som tråkig. Jag dras bara till män som inte kan älska mig tillbaka. Som är kalla, upptagna, för snygga, elaka. Som jag måste kämpa för. Jag vill förändra dessa killar. Jag vill älska de friska. Jag vill få dem att förstå att de behöver mig.