hur många?
Jag har träffat någon. Någon som vet vem jag är men ändå tycker om mig. Någon som faktiskt tycker slampighet är sexigt. Det är frågan om det är bra egentligen. Jag vet inte. Jag är rädd att det ska bara bli ett sexuellt förhållande. Det är det sista jag behöver nu. Han ringde mig igår från Köpenhamn och frågade mig om jag kunde hålla mig ifrån sex tills han kommer hem om någon vecka. Och så frågade han om jag hade klarat mig hitills. Det verkar banalt att inte klara en sån sak egentligen. Jag menar det är ju inte ett halvår vi pratar om för vi sågs så sent som i fredags. Men jag har inte klarat det.
Jag hade sex med mitt ex i söndags och var på dejt i måndags som slutade med sex. Men inget sex är bra längre. Jag har inte haft ett enda bra sex sen jag träffade den här killen och han gav mig min första riktiga fontänorgasm. Ja må ha mycket sex men jag är också expert på att fejka. Jag har sammanlagt fått 3-4 orgasmer i hela mitt liv och det är riktigt illa.
Igår satte jag mig vid min dator och försökte tänka ut hur många jag faktiskt kan tänkas ha haft sex med. För jag fick frågan häromdan och jag blev helt ställd. Jag gissade på runt 15. Men när jag skrev ner snabbt de jag kommer ihåg var jag redan uppe i ett fyrtiotal, och då har det dykt upp minnesbilder efteråt också. Fan vad sånt kan ge ångest. Jag kommer inte ens ihåg namnet på dem alla. Vissa bara vart de bor. Om jag fick en karta över Stockholm skulle jag nog kunna ringa in halva stan.
Jag vill verkligen vara trogen nu. För så bra sex och så mycket ömhet och fantastisk dominans som jag får av den här killen vet jag är sällsynt. Varför ska jag offra det för något som jag vet är så mycket sämre? Jag vet att jag inte kommer få ut något av det andra, ändå kan jag inte sluta tänka på det. Det är som en instinkt. Idag är det fredag och jag vet att jag kommer gå hem med någon. Om jag inte åker hem och gömmer mig och inte slår på datorn förstås. Eller ringa till honom. Problemet är att jag bara blir ännu mer kåt och frustrerad av att höra hans röst. Den är så sensuell och kraftfull fast den altid viskar. Daaaamn varför ska sex ha sån kraft över mig?
Jag hade sex med mitt ex i söndags och var på dejt i måndags som slutade med sex. Men inget sex är bra längre. Jag har inte haft ett enda bra sex sen jag träffade den här killen och han gav mig min första riktiga fontänorgasm. Ja må ha mycket sex men jag är också expert på att fejka. Jag har sammanlagt fått 3-4 orgasmer i hela mitt liv och det är riktigt illa.
Igår satte jag mig vid min dator och försökte tänka ut hur många jag faktiskt kan tänkas ha haft sex med. För jag fick frågan häromdan och jag blev helt ställd. Jag gissade på runt 15. Men när jag skrev ner snabbt de jag kommer ihåg var jag redan uppe i ett fyrtiotal, och då har det dykt upp minnesbilder efteråt också. Fan vad sånt kan ge ångest. Jag kommer inte ens ihåg namnet på dem alla. Vissa bara vart de bor. Om jag fick en karta över Stockholm skulle jag nog kunna ringa in halva stan.
Jag vill verkligen vara trogen nu. För så bra sex och så mycket ömhet och fantastisk dominans som jag får av den här killen vet jag är sällsynt. Varför ska jag offra det för något som jag vet är så mycket sämre? Jag vet att jag inte kommer få ut något av det andra, ändå kan jag inte sluta tänka på det. Det är som en instinkt. Idag är det fredag och jag vet att jag kommer gå hem med någon. Om jag inte åker hem och gömmer mig och inte slår på datorn förstås. Eller ringa till honom. Problemet är att jag bara blir ännu mer kåt och frustrerad av att höra hans röst. Den är så sensuell och kraftfull fast den altid viskar. Daaaamn varför ska sex ha sån kraft över mig?
Kommentarer
Trackback
